The Rauk Adventure


Gotland. Dude ! Om en månads tid kommer jag bo där. Tre år ska jag befinna mig på Island of Swashbuckler och studera för att bli spelutvecklare. Vart exakt jag ska bo är ännu inte skrivit i sten, men i värsta fall får jag bygga mig ett eget näste av sly, timmer och upphittad bråte. En etta i hyfsad storlek, dit jag skulle kunna ta mina infångade igelkottar (vilket för övrigt är ön's landskaps odjur) vore självklart det mest gemytliga.

Den som kan sin historia, vilket jag mästerligt nog kan, vet då att Gotland under medeltiden var en högborg för sjörövare och annat förtappat sjöfolk. Pirates man ! Jag kommer passa som en grön räv i skogen. Jag kommer regera ön med min mustasch och moped, och folket kommer frukta mitt namn som en gårfarihandlare gör solen. Det blir nog grymt !

Förhoppningsvis genererar mina pirat-studier ett välbetalt slacker jobb på sikt. Just nu jobbar jag syndigt mycket på expert le' digital. Jag kan inte för mitt liv förstå hur folk klarar att ha ett socialt liv, och jobba samtidigt ? Tar alla christal meath i smyg bakom bakom domus ! Varje dag tar jag bussen till kga, vattenkammar håret och injicerar dödskaffe intravenöst. Sedan spenderar jag åtta timmar med att hjälpa vindögda pensionärer att byta batterier. Jag och min kristna kollega jonas, som ser ut som david hasselhofs smala, crackiga lillebror. Underbart !

Wikipedia. Vem tror du skapade det ? Ward Cunningham..look it up !

/ Huntington



Bluebird

I wish I could play the guitar !

The Handsome Fox


Women. Can't live with them, can't shoot them !
Sedan mitt abrupta avslut med shack-donnan för några veckor sedan, har jag legat lågt som en räv i skogen. Livet har rullat på rätt bra ändå, och jag har levt en relativt behaglig tillvaro med fiske, starkdricka och tv-spel. Jag har varken gått under jord, odlat uteliggare-skägg eller dödat smådjur, mest levt på ändå. Shackbrädet har stått stilla, orört och tyst. Det är onekligen ett socialt spel att träffa nån, och jag har varken haft lust eller ork att börja om från gå. Men ur det blå har det dykt upp nya pjäser på brädet. Egentligen utan att jag uppmuntrat någon. Jag är visserligen ruffigt stilig och är en mästare på lego, men hur kan jag dra till mig töser om jag inte ens letar. Två t.om ! Omvänd cocktease kanske ?

Om jag bortser från det faktum att jag ska flytta i höst, så kommer jag utan tvekan att jämföra..well..vem det än är, med miss longlegs, som faktiskt var en brilliant shackspelare. Den jämnförelsen skulle ligga vem som helst i fatet. Dom här töserna är faktiskt söta, trevliga och säkert grymma på nakensport, men frågan är om jag vill ta reda på det ?
Jag har ju fortfarande longlegs i tankar, och då känns inte helt shysst.

Jag undrar vad hon gör nu för tiden den där tösen, i huset på kullen. Kanske har hon kommit in på nån skola, fått nytt jobb eller bestämt sig för att flytta till kanada. Jävligt knepigt att ha inte längre har tillgång till den informationen. Spelet kan vara grymt ibland. Så nu är det bara att överväga; kommer stiliga räven ge sig i kast med ett nytt spel .. den som lever får se !

Det är lustig ändå, varje gång jag sätter mig här har jag faen inte den blekaste av vad jag vill ha sagt, och lika ofta blir jag förvånad över reslutatet. Frued skulle ha sagt att det är mitt undermedvetna som spökar, maybe so..fucker !

"Draco dormiens nunquam titillandus"

/ Huntington


Fish n'

Fiske är faen livet. Härromdan var moi och dawg ute i hans stuga, som ligger beläggen på en hemlig ö i ullvettern. Inte ens CIA vet vart den ligger. Vi fiska, slogs och drack öl, precis som män i mogen ålder ofta gör. Vädret gick inte att klaga på ens om man ville, gäddorna slog och solen brände som en tattares ögon. Solkräm skippade vi, det är för mesar. Så nu fjällar jag som satan själv.

Fisket i sig gick sådär. Gädd-jävlarna fanns ingenstans i syne. Jag och dawg argumenterade möjligheten till att dom kanske sov. Inte fan sover fiskar ? Möjligtvis med ett öga öppet för att skydda sig mot andra viddunder eller odjur. Efter en rad botten-napp, döda grenar och fula fiskefilmer, fick vi till slut en gädda. Vacker och ståtlig. kämpade som självaste lock ness ojuret, men upp kom han ! Det blir nog gäddbullar av honom !

kalle ville börje åke bob !








/ Silver Räven



Detriot Rock City !



Christ ! Igår var jag på äventyr, minst sagt. Kvällen började hos herr lundin där det gjordes 90-tals techno i god anda och ölen fick fungera som ett stimulativ för bättre beats. När kvälla blev sen förpassade vi oss ut till johans kalash-anpassade växthus. Mattias the guitar man var inbjuden, så snart var allsången igång. Det är trefligt med allsång, eftersom man ofta får för sig att man sjunger som en gud, och tar därför i lite extra. Efter tre mellanöl tror bestämt alla att dom sjunger stellan af anovo vackert.

Klockan 23'ish fick jag ett plötsligt infall, och bestämde mig för att dra till Karlstad på turne..ensam ! Sagt och gjort så tog jag mig ner till station och hoppade på bussen. Aningen radiostyrd, och på ett orimligt bra humör över mitt äventyrliga infall satt jag och fnissade för mig själv längst bak i bussen. Dom andra bussåkarna undrade nog vem fan räven var som sjöng påhittade piratsånger och ramlade omkring inne på toan. Förmodligen trodde dom att jag var en förrymd tattar jonglör. vem vet ? Men jag tyckte mig uppfatta ett ilsket krim-öga från den feta damen framför mig då och då.

Väl i stan så spatserade jag med långa kliv till "Koriander" där jag visade mitt falsklegg, med en ypperligt ful hans-erik på, och gled in som en riktigt vip. Under de sedan följande timmarna lyckades jag bli bekant med cirka 86 % av alla där. Jag dansade roboten, hamnade mitt i ett bröllops sällskap..och tog faktiskt en vals med bruden, underbar kvinna..karin..kristin..evenlina-nåt ! Sen slog jag mig ner bland ett gäng bikers och snackade styren, olja och brunstiga kvinnotyg. Det var en av dom absolut ballaste dagarn i mitt pöjkliv. Till och med när jag råkade stötta mig med nån kokainstin nerd gick det bra. Då dök mina nya biker vänner upp, och två sekunder senare var skjortan tom, och kille satt som ett frimärke på väggen.

Idag invigde jag mina nya löparskor med en 6 km'ers tur. Långt för en otränad engelsman. Så jag firade med pizza efter !

Buuya !